Gå fram och vagga lite på vaggan mitt i rummet här. En vanlig sysselsättning för mödrar och storasyskon. Så även i skärgården.
Men så fort barnen blev lite större så kom de att leva en stor del av livet utomhus där de ofta fick göra nytta, särskilt med fisket som var en viktig inkomst för skärgårdsborna. Barnen fick ofta hjälpa till med att rensa och laga näten.
För att kunna nå upp till gistgården, där näten skulle hängas efter fiskafänget, använde barnen träklykor, som de kunde lyfta upp nätens överdel med. Till höger ser du ett barn med en sådan träklyka som användes för att fäst upp näten.
Barnmodellen här är bygger på ett fotografi av Axel Sjöberg från Långvikssär. Flickan hette i verkligheten Linnéa Öhman. Lägg märke till hennes kläder. Särskilda barnkläder fanns inte utan man klädde barnen som vuxna.
Barnens arbete tog ofta mycket tid och ibland blev skolgången eftersatt. Men självfallet fanns det också till för lek. Men leksakerna var få. De som fanns var enkla och ofta hemgjorda av trä, t ex trähästar, små träbåtar, trädockor och skridskor av ben eller trä och järn. På vintern fick barnen åka kälke med vedkälken.
Bilderna här visar en blandning av arbete och lek från barnens vardag i skärgården. Lägg också märke till den egendomliga träöglan bakom Linnea Öhman. Egendomligt växta träd av det här slaget ansågs ha en övernaturlig kraft som kunde bota sjuka barn. Barn med Engelska sjukan – alltså D-vitaminbrist och skört skelett – kunde dras genom klykor av de här slaget. Var ringen för liten drog man istället barnets kläder igenom.