1. Skärgårdsköket

Titta in i skärgårdsköket från förra sekelskiftet.

Lägg märke till myllret av möbler och prylar: Järnspisen, spinnrocken, höganäskruset och kaffekvarnen. Köket var hemmets varma centrum. Här åt man och lagade mat, sov och arbetade. Särskilt på vintern var köket den huvudsakliga ar­bets­platsen. Kvinnorna kardade och spann medan män­nen lagade nät och snidade. 

Det här köket är baserat på Frans Öhmans kök på Långviksskär, långt ute i havsbandet. Du ser Frans Öhman på fotot till höger om dörrposten jämte bilden av hans hustru Hilma och deras hus på Långviksskär. Soffan i rummet, liksom lapptäcket, stolen och tavlan kommer från Öhmans hem. 

Frans Öhman var en typisk skärkarl av ett slag som inte finns längre – skicklig båtbyggare, duktig fiskare och säljägare. När det vintertid började gå ångbåtar i isen till Finland störde det Frans när han ville lyssna efter sälar. 

Liksom andra i skärgården smugglade han även sprit i nedsläckt båt. När tullaren Lindström, som kallades mordängeln, såg Frans komma med motorbåten utan lanternor sa han ”Farbror måste ha lanternor”, varpå Frans svarade ”Ja sir ändå”!

Till vänster i köket finns vedspisen. På den står en så kallad sparspis, som an­vändes här i Stavsnäs under första världskriget. Kaffet kunde kokas med hjälp av bara några få vedpinnar i spar­spisen. I den gula burken förvarades socker. Man hade hänglås på burken, för att pigorna inte skulle äta socker som var dyrt.

I kökssoffan kunde man sova både en och två personer. Det berättas att Frans aldrig kom sig för att fria till sin Hilma trots att åren gick. Hilmas mor – som hade tröttnat på att det inte blev något – bäddade då ner paret en kväll på Gillöga – och efter det blev det giftermål!I kökssoffan avled Frans Öhman 92 år gammal 1951.