Folkskollärarinnan Anna Maria Olsson

Nedanstående text är ett kort utdrag ur en artikel med rubriken En berättelse kring ett skolfoto av Eva-Christina Söderman publicerad i Nr 91, November 2015.


 

Anna Maria Olsson 1923

Den 1 augusti 1915 sammanträdde Värmdö kyrko- och skolråd i sockenstugan. Under den första paragrafen står att läsa: ”Till vikarierande folkskolelärarinna vid Vindö fasta folkskola i Wermdö skoldistrikt för Höstterminen 1915 utsåg skolrådet utexaminerade folkskolelärarinnan Anna Maria Olsson, som senast tjänstgjort som vikarie vid folkskolan i Örnsköldsvik.”

I Anna Maria Olssons ansökningshandlingar från juni samma år står att läsa att hon var född i Österåker den 28 juni 1892.   […]  Genom fadern hade Anna Maria koppling till Skaft på vars marker Vindö skola är belägen, han var oäkta son till pigan Wilhelmina Severin.  […]

Efter sju år, i mars 1922, behandlar Värmdö kyrko- och skolråd återigen lärarposten vid Vindö skola. Anna Maria Olsson har sagt upp sig med anledning av sitt förestående giftermål. ”Skolrådet beviljade denna ansökan under tacksam erinran om lärarinnan Maria Olssons plikttrohet, skicklighet och nit, som hon städse ådalagt under dessa nära sju år, som hon tjenstgjort vid Vindö skola till församlingens synnerliga belåtenhet.” Något måste dock ha hänt med giftermålsplanerna för två månader senare har Anna Maria Olsson bett att få återta sin avskedsansökan och detta beviljade skolrådet. […]


 

Hur det gick med hennes giftermål och mer om vilka elever hon hade under läsåret 1922-23, vad schemat innehöll, hur elevernas slutbetyg såg ut och mer därtill finns att läsa i den femsidiga artikeln i Skärgård.

Publicerat 10 januari 2016

 

 

Gammal skärgårdsramsa

En lista finns uppsatt på väggen i museibutiken i vår Nämdöfilial. Den är en sammanställning från olika källor över vad öborna från olika öar kallades i gamla dagar. Känner du till fler? Skriv en kommentar nedan eller maila oss!

Blidö          - knivar
Dalarö         - nattdockor
Ljusterö       - knaggar eller pinnar
Gällnö         - råttor
Hjälmö         - gäss
Husarö         - pottor
Ingarö         - vargar
Ingmarsö       - sådfiskar
Karklö         - får
Lådna          - munkar
Möja           - bockar
Nämdö          - rävar
Ornö           - baggar
Runmarö        - loar
Rådmansö       - pikstavar
Sandhamn       - dansdockor
Svartsö        - grisar
Tjockö         - sjörövare
Trångholmen    - ankor
Utö            - kaggar
Vaxholm        - simpor
Värmdö         - kalvar
Äpplarö        - tuppar

Midsommardans på Stavsnäs

Utanför vårt museum i Stavsnäs by myllrade det av midsommarfirare i fredags. Flaggstången hade majats, barn och vuxna dansade traditionella sånglekar kring den och senare blev det både potatislöpning och dragkamp på gräsplätten. Det var spelmän, lotterier och annat som hör firandet till. Den gamla leken »Slå katten ur tunnan» hålls också i tradition här. Roligt för Byalaget, som arrangerade det hela, att så många kom.

Med denna scen från i fredags i åtanke lockar det att titta in i Museets arkiv där det finns ett odaterat fotografi som visar dans kring majstången på precis på samma plats. »Midsommarafton å Stavsnäs» står det i nedre, vänstra hörnan.

Midsommarafton å Stavsnäs (odaterat)

När kan det vara taget? frågar sig vän av ordning. Månne damernas klädsel kan ge svar. Vi kan titta närmare på dem som syns i bild nedanför majstången:

Detalj från Midsommarafton å Stavsnäs (odaterat)

Se flickan i vitt till vänster och den mörkare klädda damen till höger – kan det vara 1930-tal? Kommentera gärna!

 

 

Från fiskeskär till fritidsreservat (Del III)

Nedanstående lista är ett utdrag av händelser och är hämtad från ett antal artiklar med rubriken FRÅN FISKESKÄR TILL FRITIDSRESERVAT – Några fakta och årtal kring Stockholms Skärgård av Göran A. Sjöberg. Dessa publicerades i Nr 4, Juni 71 till och med Nr 11, Nov. 75.

Denna delartikel behandlar 1800-talet.

Fortsätt läsa ”Från fiskeskär till fritidsreservat (Del III)”

Från fiskeskär till fritidsreservat (Del II)

Nedanstående lista är ett utdrag av händelser och är hämtad från ett antal artiklar med rubriken FRÅN FISKESKÄR TILL FRITIDSRESERVAT – Några fakta och årtal kring Stockholms Skärgård av Göran A. Sjöberg. Dessa publicerades i Nr 4, Juni 71 till och med Nr 11, Nov. 75.

Denna delartikel behandlar 1700-talet.

Fortsätt läsa ”Från fiskeskär till fritidsreservat (Del II)”

Från fiskeskär till fritidsreservat (Del I)

Nedanstående lista är ett utdrag av händelser och är hämtad från ett antal artiklar med rubriken FRÅN FISKESKÄR TILL FRITIDSRESERVAT – Några fakta och årtal kring Stockholms Skärgård av Göran A. Sjöberg. Dessa publicerades i Nr 4, Juni 71 till och med Nr 11, Nov. 75.

Denna delartikel behandlar tiden fram till 1700.

Fortsätt läsa ”Från fiskeskär till fritidsreservat (Del I)”

Smuggelsprit funnen utanför Sandhamn

Dagens Nyheter den 23 augusti 1929

Polisen draggar medan finnar söka köpare. Rikt beslag vid Sandhamn. Smugglarna i Stockholm där polisen spanade i natt.

Stockholms spritpolis och tullens kustbevakning gjorde på torsdagen ett rart fynd i en vik vid Hårsten utanför Sandhamn. Där draggades nämligen upp inte mindre än 4,300 liter av den nittiosexprocentiga varan.
Några smugglare fann man icke, men enligt vad Dagens Nyheter erfar, har kriminalpolisen redan natten till idag satt igång med spaningarna inom Stockholm.  Man har nämligen all anledning att tro att smugglarna, vilka med stor säkerhet anses vara finnar, befinna sig i huvudstaden för att göra upp affären om de 4,300 liter vilka inte nu, som de säkert tro, ligga i viken vid Hårsten.

ur Skärgårdsklipp för 80 år sedan
Skärgård Nr 81, November 2010

Publicerat 19 maj 2011

Träskö kvarn

Nästa mål var Träskö kvarn som ägs och nyligen renoverats mycket pietetsfullt av syskonen Dagny Heurlin, Brigitta och Margareta Malmgren. De hade forskat i gamla handlingar om kvarnens historia och vi fick veta att kvarnen uppfördes 1749 av Esaias Thiese.

När fastigheten skattlades 1751 konstaterade men att kvarnen stod på god grund på ett högt berg på en obekväm ort. Den var dyr att uppföra och kunde bara användas vid blåst från två väderstreck. Skatten blev två fjärdingar (40 l) per år. Nästa skatteläggning skedde 1856. Kvarnen användes då 34 dygn/år och producerade 670 hl/år. Den betjänade ett område från Örsö och Husarö och från Södermöja till Svartsö. Skatten blev 2,7 hl spannmål, 1,5 hl korn och 0,5 hl råg per år.

Den siste mjölnaren var Karl Gustav Pettersson som slutade i början av 1900-talet. Kvarnen hade då varit i drift i 150 år. Mekanismen inuti kvarnen är i stort sett intakt än idag och med lite detektivarbete kunde vi föreställa oss hur det hela bör ha fungerat. Syskonen Malmgrens föräldrar köpte stället 1950.

ur Båtutflykterna till Svartsöområdet av Lars Westerberg
Skärgård Nr 33, December 86

Publicerat 17 maj 2011

Gå med stjärnan

Ur en uppteckning i Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA nr 1400:1927). Meddelare: Hugo Österberg, f. 1895, Möja. Medd. har själv gått med stjärnan och hade lärt sig många visor av sin farfar, Anders Gustav Österberg, f. 1834, i St. Nassa och farmor Brita Stina Nordström, f. 1833 i Sundskär, Rådmansö. Uppteckningen är gjord år 1927.

I Möja är det ännu (1927) vanligt att några ungdomar – pojkar – trettondagsafton  ”går med stjärnan”. Det är fem stycken: de tre vise männen, kungen och Judas. Ibland kan det vara en särskild stjärnbärare, men vanligtvis bärs stjärnan av en av de tre visa männen. Vise männen är klädda i vita skjortor med röda skärp, toppmössor (strutar) av styvt, vitt papper med röda tofsar i toppen. Kungen är klädd i en fantasiuniform med litet varierande utstyrsel – ordnar, medaljer, epåletter o.d. Han bär svär och på huvudet ofta hög hatt med guldband eller, vanligare, en mössa med påmonterad gyllenpapperskrona. Ibland bär han en grant utstyrd spira, men det är inte så vanligt. Måhända därför att den är till hinder, när han skall salutera med svärdet. Han är sotsvärtad i ansiktet, han liksom Judas, som bär en avigvänd päls och ullig svart skinnmössa. Judas ha i handen en med halmband virad stav, och på den hänger en tyg- eller skinnpung och knippen av spik, plåtbitar o.d. som skramla och rasslar. Han bär också ett skärp av virad halm om livet.
Stjärnan är gjord av oljat start papper, spänt över en spjälstomme. Den kan vara målad i färg. I varje fall har den några figurer påklistrade. Man vill gärna ha en grann stjärna, som blir beundrad och omtalad. Den kan snurras runt en axel och den axelns förlängda del utgör handtag för bäraren.

Stjärngossarna går från gård till gård. När de kommer till en stuga, ställer de sig i rad utanför ett fönster, där det lyser, och sjunger de första verserna, kanske bara den första, av psalmen ”Nu segrar alla trognas hopp”. Om man då öppnar för dem, träder de in med stjärnbäraren i spetsen och Judas sist, och sjunger nedanstående visa. När man sjunger versen om Judas, går denne omkring och stötter med sin stav i golvet och öppnar penningpungen. Några större summor blir det vanligen inte. Däremot brukar man bjuda på traktering, som kan bli riklig och litet varierande allt efter husets vanor och beroende på gängets ålder och förmodade önskningar. Därefter sjunger de fortsättningen av visan med tacket och avskedshälsningen. Det sägs att man hade en nidvers också att sjungas, om man inte blev insläppt.  ”Haven tack, haven tack edert rackarepack”, men att den sällan kom till användning. Man tjoade och bullrade litet istället för att visa att man varit där.

Stjärngossarnas visa

:/: Vi hälsa god afton på hövligt manér. :/:
:/:  Kan vi nu få sjunga en visa för er? :/:
:/: Vakna opp och se stjärnan, hon lyser så klart! :/:
:/:  Hon har visat oss vägen till denna här stad. :/:
:/: Vi äro utgångna att söka en man. :/:
:/:  Finns han i edra hyddor så sägen oss för sann! :/:
:/: Se Maria hon gångar sin gata rätt fram,  :/:
:/:  och där möter hon Josef sin trolovade man. :/:
:/:  Vi haver ock en konung uti vårat lag, :/:
:/:  och fast han är svarter, är han oss till behag. :/:

Kungen stiger fram, drar sitt svärd och sjunger:

:/: Se svarter är jag, ty solen mig bränt, :/:
:/: men ändå mitt namn ibland konungar är känt. :/:

De andra sjunger:

:/: Vi ha ock en Judas, han bärer vår pung. :/:
:/: Han kommer nu och hälsar båd’ gammal och ung. :/:

Judas  stiger fram, skramlar med sin bjällra framför var och en i rummet, medan de andra sjunger:

:/: Se Judas med pungen, och pungen är tom, :/:
:/: så skramlen nu alla så pungen blir full! :/:

Stjärngossarna bjudes på traktering. Därefter sjunger de:

:/: Haven tack, haven tack för er redeliga skänk! :/:
:/: Eder skänk den skall vara i himlen påtänkt. :/:
:/: Haven tack nu härinne för våran visit!  :/:
:/: Det var den gode fader Backus, som skickat oss hit.  :/:
:/: I stället för stjärna så nyttja vi bål,   :/:
:/: och i stället för att offra så dricka vi skål.   :/:
:/: Den skålen vi njutit, den livar vår själ,  :/:
:/: och nu så får vi säga er tack och farväl!  :/:

Upptecknaren har hört äldre personer säga, att de inte känner till de tre sista verserna, som skulle haft en något annorlunda lydelse. (En vers består här av två rader.)

 

av John Westin
Skärgård Nr 29, December 1984

Publicerat 6 januari 2014

Prickbåten Trumf

Nedanstående text är ett kort utdrag ur en artikel med rubriken PRICKBÅTEN TRUMF – Minnesbilder från Djurö-Kyrkfladen av Sonya Winberg publicerad i Nr 9, Nov. -74.

Längst inne i viken bodde mästerlotsen J. G. Blomqvist f. 1858 d. 1920 och mest känd för oss i seklets början som Gamle lotsen. Nedanför hans sjöviste låg Trumf, Lotsverkets grönmålade prickbåt, någonting i större kostertyp med mast och något i lyftkransväg och stort ankarspel, vill jag minnas.
Varje vår en vecka i maj blev den orsak till något av våra dagars stress: »Utprickningen av farleden!». Det var inte vilken segeltur som helst här i skärgården. Nej, det var en stor händelse och mycket ståhej och en massa förarbeten innan Trumf var klar för sin ansvarsfulla uppgift.
Varje lots hade ett visst område av farleden som skulle hållas i gott skick efter höstens svåra stormar och vinterns hårda framfart med tjocka isar. Prickar skulle bytas ut och nya kunde behövas om nya grund eller farleder upptäckts och som skulle utmärkas. Därför måste alla slät- eller kvastprickarna vara färdiga i god tid före »veckan».  […]
Den där veckan i maj när det bar iväg med Trumf seglande ut från Fladen för fulla segel. Så värst fort gick det ju inte, den hade ju bojstenarna och alla de granna prickarna med sig i lasten, prickarna som vi ungar så noga hade följt med i förvandlingen från obetydliga grantoppar till ansvarsfulla vägvisare i de inre farlederna. […]
Nät Trumf kom tillbaka med last av gamla kasserade prickar kunde alla på ön andas ut igen. Trumfveckan var lyckligt och väl överstånden för den här gången. […]

Publicerat 3 juni 2011